Feminista!

I ett internetforum jag ibland deltager i, har det livligt diskuterats hur man är när när man är feminist. Jag inser att jag aldrig någonsin kan ge ett kort och entydigt svar på den frågan, så jag ska inte ens försöka.

Däremot tänkte jag redovisa lite slutsatser som jag dragit under mitt tillvaro som kvinna. Jag önskar att jag vid någon tidpunkt varit man, så jag hade vetat om jag har dragit rätt slutsatser, men det verkar vara en så lång och gräslig process att byta kön att jag aldrig varit frestad att göra det. Eller, jo, frestad har jag varit, men bara om det som sagt inte varit så blodigt och gräsligt. En annan sak som avskräcker mig är att man ska inta formidabla doser hormon - jag är redan ett offer för mina hormoner och tänker aldrig ge dem hjälp på traven. Men annars hade det varit rätt kul. Jag är svag för mustascher och hade förmodligen skaffat mig en rejäl sådan. Och magen jag drar omkring med hade plötsligt signalerat pondus och självförtroende.
Plus att jag aldrig, aldrig någonsin hade behövt raka mig någonstans utom i ansiktet.

Och aprops rakning så leder det rätt in i dagens reflektioner!
Jag är inte konspiratoriskt lagd, men jag tänker redogöra för en teori jag har som kanske, kanske kommer att verka aningens, aningens konspirationsteoretisk, nämligen
"Mädchens Tidsteori"
Den går ut på att männen vid någon tidpunkt (1700-talet? Skäl för detta antagande redogörs för senare) insåg att deras plan för att bibehålla världsherraväldet skulle gå så mycket lättare att genomföra om kvinnor var sysselsatta Med Något Annat. Detta Något Annat kunde förvisso vara barn, men barn blir ju stora och dessutom kunde ju de rackarna ta hjälp av varandra för att få passning till barnen och plötsligt ha en hel massa otäck tid över som de kunde använda för att vara elaka mot männen.

Nej, det bästa vore om de kunde fås att bli upptagna med "Internal Enslavement", ett begrepp som är populärt i vissa BDSM-kretsar och som avser personer som helt vill bli av med den fria viljan, som inte vill vara bara "slavar" för att de vill utan för att de måste.
Man skulle alltså hitta något som förslavade kvinnorna oavsett ålder, tidpunkt, civilstånd, begåvning, intressen osv.

En dag stod en adelsman framför spegeln och fjädrade sig. Då slog det honom plötsligt: Tänk om alla kvinnor alltid skulle vara upptagna av hur de såg ut, då skulle de inte ha TID att kräva en massa omöjliga saker av honom - det visste han ju själv hur lång tid det tog (för hans tjänstefolk!)att klä honom, pudra peruken, arrangera kråset och spetsarna, pudra ansiktet och måla på rouge och kolpenna.
Genom århundradena spred sig denna revolutionerande tanke från man till man, från generation till generation och det inte fullt så subtila budskapet till kvinnorna var: Du duger om du är snygg/vacker/sexig.

Och tänk vilken tur att det inte blev så!