The things we do for... love?

Den mänskliga naturen är fascinerande! Från att ha varit en introvert och filosofisk ung kvinna har jag nu utvecklats till en medelålders..ähum..enstöring som icke desto mindre finner det mänskliga naturen precis lika fascinerande som när jag var ung.

Eller ska jag kanske säga att jag intresserar mig för den mänskliga naturens uttryck? Speciellt de uttryck den tar sig när kärlek är inblandad.
Kärlek i olika former, ska jag väl säga.
Speciellt den fysiska kärleken.

När exakt sexualiteten gör sitt intåg i en individs liv har jag ingen aning om, men jag vet så mycket, att när den spränger sig in i medvetandet i puberteten, blåser sunda förnuftet rakt ut genom fönstret av tryckvågen - för att inte ha rehabiliterat sig till stridsdugligt skick förrän i 25-års åldern, då nästa hormonbomb exploderar.

Under tiden har de dyngraka pubertetshormonerna dansgolvet för sig själva och man kan till nöds fungera på halv styrfart, med bara de basala livsuppehållande funktionerna i hyfsat skick. Plötsligt är de acneinfesterade pojkar och flickor, som tidigare verkade vara den lägsta livsformen på jorden, i besittning av en mängd charmerande drag, varav det största är deras potential som pojk- eller flickvänner, och därmed som leverantör av den saknade rollen som protagonist i de rosafluffiga dagdrömmarna, mest för att de besitter den uppsättning armar och läppar som är oavvisliga rekvisit i febriga hångelfantasier på det (inte så länge till) kyska tonårsrummet.

Hångelfantasier som snabbspolar förbi väsentliga inslag, ska jag väl tillägga, eftersom man har högst dimmiga begrepp om hur hångel går till, för det första, och för det andra är utlämnad till skolgårdens mytbildning om vad som faktiskt händer när pojke/flicka möts i olika konstellationer.
Man har en vag känsla av att alla dessa rykten knappast kan vara sanna, och man har svårt att integrera det som sägs i ett meningsfullt kontext (är man naken eller inte??) men eftersom de levereras - oftast av de som har storasyskon och därmed gör anspråk på att veta allt - med en skrämmande detaljrikedom, tiger man visligen för att inte avslöja sin avgrundsdjupa okunnighet:

"Min brorsa stoppade ner tungan i halsen på henne, va! Och då blev hon skitkåt!"
"Möhöhö, långtradare, va?"
"Man ska inte pilla på fittan när man tagit på kuken, för då blir man på smällen! Tjoff!
"Möhöhöhö!"
"Kuken, fittan!"*lyckligt*
"Möhöhöhö!"

Graden av sofistikering ökar något efter hand, något som verkar ske genom osmos, eftersom bristen på praktiska erfarenheter är stor
Framförallt ökar det teoretiska kunskapskapitalet enormt. S.k tjejtidningar för tjejer och herrtidningar för pojkar säkerställer att könen får passande orealistiska förväntningar på varandra och könens utveckling som började som relativt parallella linjer, divergerar med med häpnadsväckande hastighet fram till slutet på tonåren och säkerställer att varken män eller kvinnor någonsin kommer att förstå varandra, än mindre kunna ha en jordnära uppfattning om det motsatta könet.
När det är dags att börja vuxenlivet har redan en ljuv kombination av idealiserade hjärnspöken och oregerliga hormoner bestämt grävt ned könen i motsatta skyttegravar för de kommande årens krig.

Och om världen tidigare svämmat över, ja verkat fullkomligt nedlusad med handhållande, hånglande par och man själv resignerat i vetskapen om att man på grund av ett oblitt öde kommer att bli världens äldsta oskuld, men som genom ett under fått tag på den siste killen på jorden, då inträffar nästa hormonella bakhåll:
Fortplantningsdriften.
Praktiskt taget varenda kvinna man ser är gravid, man stirrar som hypnotiserad på det omkringfraktade innehållet i barnvagnar och känner en sugande tomhetskänsla, lokaliserad till strax under naveln. Man stoppar kuddar under tröjan och tittar drömmande på sin profil i spegeln. Man tänker fullkomligt horribla tankar som "Åh, vad myyyysigt det skulle vara med en liten bebis" och skrämmer iväg den siste killen på jorden till Ulan Bator på obestämd framtid, där han dricker thé med jaksmör och vallar getter på bergssluttningarna hellre än att leva med det alienpsyko som hans flickvän blivit.

Men till slut vågar den siste killen sig hem från getvallningen och plötsligt:
ÄR MAN MED BARN!!
När barnet väl är fött, och man långsamt börjar skönja den biologiska konspiration som resulterat i fem kilo skrikande, bajsande och glupskt ätande organism, inser man att man är för trött för att någonsin igen kunna intressera sig för sex, den siste killen börjar sexchatta med getterna i Ulan Bator och undra varför han någonsin kom hem och efter 2½ år får man en hel natts sömn och firar det med att tillverka barn nr 2. Och så vidare ad infinitium.

Det finns nu lite olika sätt att hantera denna situation. Somliga steriliserar sig, somliga skiljer sig. Sedan finns det de som inte klarar att göra något definitivt, utan låter sin avskedsansökan som äkta man bli känd liksom...av en händelse.
Som Tobias.

Tobias jobbade som utesäljare i en elektronikfirma, hade fru och två barn. En kväll skulle hans fru titta på något i datorn och valde då Tobias laptop, som stod uppfälld på köksbordet. På datorns skrivbord låg en genväg till en videofil och hon blev nyfiken och klickade på den.
Hennes nyfikenhet straffade sig på det mest fasansfulla vis - på filmen knullade Tobias vettet ur en äldre dame medan det var uppenbart att kameran hölls av en tredje person! Skrik och panik följde och syndaren, ställd till svars för sin oerhörda gärning, säger:

"Jag fick betalt! Du klagar ju alltid på att vi har ont om pengar!"