Choo-choo!

Tack vare en fullt berättigad flygrädsla har jag haft förmånen att utforska det europeiska järnvägsnätet i större detalj än vad som kanske är strikt nödvändigt. Eller önskvärt.

Tåg, som ju har den egenheten att gå något långsammare än flyget, erbjuder ungefär samma brist på sittkomfort och samma...sorglösa inställning till de i förväg aviserade avgångs- och ankomsttiderna - dessa verkar betraktas som relativa rekommendationer snarare än absoluta värden och den stackars resenär som tolkar dessa tider som något mer bindande och som tar mod till sig att påpeka bristerna, betraktas av dessa rälsens rövare som rigida och anala petimätrar, som förtjänar att ömkas något snarare än klandras.

Oavsett när tåget går eller när det kommer fram, ska man tillbringa x antal timmar i sällskap med en grupp människor som man har lika mycket gemensamt med som den genomsnittlige astronomen har med en astrolog.
(Haha! Detta blev förresten en väldigt bra liknelse så fundera en stund på den.)
Har man riktig otur kommer man att tillbringa en hel natt med dessa motmänniskor.
Inte i samma slaf visserligen, men efter några timmars nocturnt snörvlande, suckande, snarkande, snurrande känns det som man är instängd med en jättelik organism i en fuktig, varm låda.
Man kunde aldrig föreställa sig att fem människor kunde föra så individuella och penetrerande ljud.
Själv kan man på sin höjd ge ifrån sig ett stilla snusande, det vet man ju.

En tågkupé på natten kan också vara platsen för drama av oanad intensitet, skrämmande i all sin vardaglighet.
Som den gången jag var på väg till min väninna i Zürich...

Tåget rasslade ut från Hovedbangården i Köpenhamn på eftermiddagen en augustikväll och jag satt tillsammans med fem andra personer i en liggvagnskupé. Jag, som inte ens i vanliga fall är någon storpratare satt försjunken i en pocketbok på engelska och försökte att inte bli vindögd av mitt tjuvlyssnande på de andra passagerarna. Danmark rullade ut sin vackra sensommargrönska utanför kupéfönstret och så småningom nådde vi Tyskland via Rödby-Puttgarten. Då var det också dags att krypa till kojs. Jag skulle sova i mellanslafen till höger och kavade upp och försökte bädda samtidigt som jag satt i slafen, vilket är en aktningsvärd övning i levitation. Sedan lade jag mig ner och läste medan folk strippade till höger och vänster inför natten.

Det hör till saken att jag, if left to my own devices, somnar vid 3-4 - tiden och sover till 11. Samt att jag glömt köpa snus i Sverige, låtit som en tjurig unge i tobaksaffären när jag fick reda på att portionssnus inte säljs i Danmark och alltså skulle tillbringa ett dygn på tåget utan att kunna röka.
Kanske var det pga svårartad abstinens som jag den här gången blev tröttare och tröttare och faktiskt lyckades somna redan vid 1-tiden på natten.

Klockan halv fem utspelar sig följande:

Jag: Zzzzzzzzzzz...Zzzzzzz
Okänd kvinna: (ruskar min axel) "You have to wake up! They're checking our passports."
Jag: Zzzz... "Va? Va? Vaddå?"
Okänd kvinna: "They're coming soon to check our passports, you'd better get up!"
Jag: "WTF??"
Blundar en stund, tar sedan min väska och klättrar ner och går ut i gången utanför kupéen. Står där ensam, halsovande i tystnaden. Inte en själ syns till.
Kugghjulen i hjärnan slutar till slut att slira och jag börjar misstänka att någonting är lite skumt.
Inget ljud, inte ett enda, hörs från resten av tåget.
Jag går några vagnar bort. Nada, nichts, niente, non. Ingen skymt av något konduktörsaktigt.
Jag går några vagnar åt motsatt håll. Ingenting.
Nu är jag dessutom klarvaken.
Men det hjälps inte.

Till slut måste jag inse att någon passkontroll har vi inte kört igenom, och jag tittar på klockan som hånler mot mig. Fem.
Jag kliver beslutsamt in i kupén, lutar mig med läpparna nära den sovande kvinnans ögon och väser: "Varför i HELVETE väckte du mig!?
"I..I..I thougt they came, I was so sure.." svarar hon och trycker sig mot den bakre väggen.
"Oh really!" snäser jag, skitförbannad.
När jag äntligen kommit isäng ordentligt hör jag henne prassla innan hon går ut.

Hon kommer inte tillbaks på hela resterande resan.