DUV eller Jakten På Den Ultimata Väskan

Jakten på den ultimata väskan är något som präglar många kvinnors liv. Även mitt. Detta behov av en perfekt väska daterar sig till den tid när vi började leva som jägare och samlare, anser många forskare.
De jägare och samlare som dessutom levde som nomader fick till slut problem med var de skulle lägga alla sina insamlade saker och vände sig till sina kvinnor för att få en lösning på detta problem.

Hade jägare X hittat ett stort ben av en mammut, så var det ju självklart jägare Y:s enda ambition i livet att komma hemdragande med ett ännu större ben. Och om Y:s hustru hade en björnfäll på golvet så fick jägare X inte någon levandes ro förrän han kommit hemsläpande med en mycket finare björnfäll, förmodligen en som hade frans av ekorrsvansar. Ja, ni förstår ju själva att när det var dags att flytta till vinterbostaden behövdes verkligen minst en väska.

Nu får vi ju inte tro att dagens väskor ser ut som de första människornas väskor. Nej, vad vi har nu är "den symboliska väskan", väskan där vi kan lägga symbolerna för vårt hushåll och våra tillgångar, dvs husnycklar och plånbok.

Hos en del kvinnor är denna sk ”Väskgen” fortfarande så dominant att de, trots att det inte är möjligt, envisas med att försöka bära med sig hela sitt bohag.

Denna gen finns ibland också hos män, men där är den betydligt mindre dominant.
Viss forskning tyder på att upptäckten av den sk ”Bilgenen” löser mysteriet med hur män utan denna dominanta gen överlever; en bil är helt enkelt en utbyggd väska på hjul, en permanent avknoppning av hushållet som dessutom signalerar status.
Att bilen signalerar ägarens status tror man gör att även dessa män med väskgensbrist får lov att fortplanta sig, något som hittills förbryllat forskarna.

Ja, evolutionen är minsann finurlig ibland!

Vad utmärker då den ultimata väskan? Ja, här får vi lov att konstatera att det föreligger sinsemellan motstridiga villkor:

Den ska rymma hur mycket som helst

Den får inte vara så stor att den blir omöjlig att bära

Den ska vara ergonomiskt riktig att bära;

Den ska vara hållbar

Den ska vara lätt att hitta i, det sk ”intuitionskravet” som innebär att saker ska ligga där man tror de ligger och ingen annanstans

Den ska vara snygg, kallas också för ”formrekvisitet”

Den ska med bibehållet gott samvete kunna bytas max var 3:e månad, utan att man behöver gå till extrema ekonomiska bortförklaringar, det sk ”omväxlingsrekvisitet”

De fyra första punkterna kallas också funktionsrekvisiten. Dessa BÖR vara uppfyllda i någon mån. Men det är först när vi kommer ned på de tre sista punkterna som vi kommer till de tvingande rekvisiten.

Utan dessa – ingen DUV.

Som så många kvinnor tvingats konstatera genom sekler av letande: ”Size doesn't matter.”
Men mindre ofta hör man nuförtiden fortsättningen på detta uråldriga uttryck: ”Shape and change does.”